Författare: Victoria Everbrand


  • Gästbloggare: Katarina Kieri

    För två månader sedan flyttade vi, från en fyra i ett sextiotalshus till en tvåa i ett hus byggt 1904. Definitivt färre kvadratmeter, men troligtvis fler kubikmeter. Det är högt i tak, köket är stort, alla detaljer är vackra och – fönsternischerna är djupa. Äntligen kan jag välja fritt bland krukväxter! Men inte bara har…

  • En jukebox i huvudet

    Jag har alltid älskat ord. Meningar, fraser. Strofer. Det finns med bland mina allra första minnen, att jag hakade upp mig ord som lät roligt, meningar som var oväntade. Sånt som hade en bra rytm. Rim och allitterationer. (Även om jag såklart inte hade vokabulären eller förmågan att formulera det så då, jag visste bara…

  • Osorterade intryck från 24 h i Stockholm (och tågresan dit och hem)

    Göteborgs centralstation luktar utomlands och äventyr en tidig onsdagsmorgon i slutet av maj. Sverige är vackert när solen lyser och åkrarna är nygröna och rapsen börjat blomma här och där. Jag väljer alltid en framåtvänd plats på SJ:s snabbtåg, men får alltid en bakåtvänd ändå, är det så svårt att veta åt vilket håll tåget…

  • Jag har inget budskap

    av Sara Ohlsson Häromdagen skrev jag på en scen där min huvudperson – en femtonårig kille som älskar Volvo-epor – skulle få en viktig insikt. I synopsis stod det typ ”här inser jaget att alla människor är individer som förtjänas att respekteras som de är”. Det skulle sen leda till att han släppte in sin…

  • No flowers, no wedding dress

    I lördags var jag på evenemanget ”Gbg ♥ Bruce” på Konserthuset här i Göteborg. Göteborgs symfoniorkester kompade ett gäng göteborgsartister som framförde sina Springsteenfavoriter, och i små inspelade klipp berättade de också om vad de gillade med Bruce Springsteens musik. Den som guidade genom föreställningen var journalisten och komikern Ina Lundström, och hon pratade mycket…

  • Jag står här och väntar

    Jag älskar regler. Jag älskar anvisningar, instruktioner, punktlistor, tydlighet och raka svar. Jag vill att det ska finnas sanningar, fakta och orubbliga överenskommelser. Ja eller nej. Det värsta jag vet är när jag frågar min man (gammal kock) om hur man lagar en viss maträtt och han svarar: ”Man tar bara lite av varje och…

  • Jag får ta med mig ett förstoringsglas till sängen

    ”Det är ju för fan som att försöka läsa en gammal bibel”, muttrade jag till min man när vi gått och lagt oss häromdagen. Jag försökte justera mina armar, skruva ut, skruva in, jag önskade att jag hade en förlängningsbit att lägga till. Eller ett mikroskop eller något. En strålkastare, en storbildsskärm. Min man fortsatte…

  • Hiss eller diss, hyllning eller sågning?

    Jag har den senaste veckan, lite på avstånd, sett att det dykt upp massa inlägg på Instagram om vilka böcker man tycker är överskattade, vilka man verkligen inte gillar. En debatt om att det är ont om sågningar i bokbloggarnas inlägg. Jag ska säga att jag inte har deltagit i debatten, och inte hängt med…

  • ”Ja, förbryt mig, förbryt mig, men det är lite så vi pippar här på K*knästornet!”

    ”K*knäs …?””Tooorrrnet! Kött eller fi-i-isk?” Du som tillhör min generation, eller bara har den typen av humor, känner kanske igen inledningen på sketchen av Killinggänget, om en kypare som har ett lite eget sätt att behandla svenska språket. (Och är lite egen på alla sätt och vis.) Jag tycker att den är lika rolig varje…

  • Nästa gång kanske Dostojevskij får vara med och leka

    I min lilla familj tycker vi om att spela spel. Det är så vi umgås med varandra, och har alltid varit. Alla högtider kantas av spel, quiz och frågesporter. Vi släpar med oss spel på varenda semester. Och när en tonåring en kväll slänger ur sig: ”Är det någon som vill spela något?” så betyder…